Nu när D varit sjukledig har vi ju umgåtts 24/7, och om inte hela dagar så skiljer det bara ca 2 timmar som vi inte varit med varann. Det har varit kul, men om jag skall vara ärlig så skall det bli skönt när han far i jobb imorgon så man får lite tid för sig själv. Man börjar som gå varann lite på hälarna (bokstavligen) och huset har börjat kännas mycket mindre när man ser varann hela tiden. Jag klagar inte, men en vecka är en lång tid, man hittar nog nånting att störa sig på. Och det märks att han inte jobbat och bråkat med några jobbarkompisar för jag har fått stå ut med typiska skämt, status uppdateringar på min facebook, pickande, skittlande och en massa annat bus. Det är kul när man är på humör, men inte när man sover sin skönhetssömn på soffan. Men jag är nog glad att ha fått vara med honom, så missförstå inte. Och Amelina har också börjat kunna vara mer med honom nu när han har varit hem och skött henne mer, så det är bra.
Nästa rubrik skulle ha varit "your aspirations", men det är en så svår rubrik och jag har ingen lust att skriva om den heller. Jag har ju ändå misslyckats med dendär listan så vad skulle det göra om jag hoppar över den också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar