TILL BREVBÄRAREN

Eller, som det kanske heter, brevbärarinnan!? Njaa, det blev understräckat med rött här så kanske inte. Hursomhelst så tänkte jag förklara i-landsproblemet med postlådan och varför den töms när den gapar. Alltså är så full att den inte går att stänga.. Och nu måste ni ju förstå att ta detta med en nypa salt, det är ju trots allt jag som skriver och fullt såhär illa är det inte. Hursomhelst:

Brevlådan i fråga står kanske 300 (?) meter hemifrån. Ofta när jag kommer och far med bilen låtsas jag tro att jag har himla bråttom. Brevlådan är placerad på högersida (när jag far hemifrån), och ratten, som i de flesta bilar, är på vänstersida. Detta innebär att jag i min väldiga stress borde stanna och endera hoppa över passagerarsätet, slänga mig ut genom fönstret (med risk för att i misstag trampa på gasen och gasa iväg samtidigt) eller stiga ur. troligen skulle jag sen glömma posten i bilen... När jag då är på hemvägen är postlådan då följaktligen till vänster och ratten till vänster, problem att jag kör på högersida av vägen. Så fortfarande fel.

Detta var ju då ett innerligt försök att bortförklara mig. Största orsaken är att jag oftast glömmer att postlådan ens finns. Ni vet, det är ju kanske inte det man funderar mest på när man är sen, har ett barn som skall ställas i ordning, hundar som skall matas, rastas och en tid att passa. Det gäller att prioritera ser ni. Posten tas när jag har åtminstone en hand ledig, oftast när jag har min mamma med ut med hundarna. Då har jag en näve för post fri. Och en påminnande mor.

Postlådan skulle ju inte svämma över om inte lokala tidningen kom fastän den inte blivit beställd ens!? Men i och för sig, då skulle ju lådan inte tömmas eftersom den inte var full. HAA HAA

SERIÖÖÖST...

Då har jag än en gång gjort min medborgerliga-blogspot-plikt. sådeee tså, dedicated to PAMMEN