THE STORY

YOUR FIRST LOVE...

... tänker jag inte berätta om. Eftersom det för det första (för mig) skulle kännas konstigt och för det andra så har jag och Dea 2 års dag typ idag... Så grattis till oss, och älsklingen kom hem med ett jättefint paket från Bros dagen till ära. :)

Nåja hursomhelst så träffades jag och Dea första gången sommaren 2008 när jag jobbade på Jeppis gym och han tränade där typ varje dag. Vi småpratade lite men kom inte in på några större diskussioner. Jag själv kollade i gym-datorn att han var 24 år då och bodde i Kållby. JISSUS tänkte jag, så gammal och bor så långt bort. Hade ingen aning om var Kållby var och själv var jag 17. Minns speciellt en gång när jag satt i kassan och han sa "ja, blir nog att fara till terassen ikväll då de e så fint väder tror ja!?" JAG BAA, hmm okej. och hittade snabbt på något annat så att diskussionen inte skulle fortgå, jag var ju som sagt för ung för att slippa till Netti och ville inte hålla fram det.

Här träffades vi, men inte då fotot är taget.

Sen slutade jag jobba vid Jeppis gym på dagarna och var bara ibland på helgerna. Men sedan råkade jag och D att vara vid stadshotellet på samma gång, han med sin kompis och jag med min kompis. Det var nångång runt 10 november. Jag måste helt ärligt säga att jag inte minns så mycket av denhär kvällen, lite pinsamt men så är fallet. Jag brukar inte skaffa mig minnesluckor men denhär kvällen är nästan inget annat än en stor sådan. Men vad D har berättat kom han fram och sa "du jobbar int mer vi Jeppis gym?" Neup, jag gör inte. Sedan bjöd han mig på en shot och drinkar (precis som jag skulle ha behövt :D). Vi satt och pratade om allt och när Valomerkki kom for vi hem, var och en till sig förståss. 

Sedan skickade vi medd. varje dag tills nästa helg (då han dessutom fyllde år) då jag jobbade vid Gymmet och vi träffades vid Netti senare på kvällen. Dea frågade flera gånger på dagen om jag skall ut ikväll? Själv spelade jag svårflörtad och sa nej. Fast jag hela tiden hade planerat det så. Den helgen var lika som den förra, minus minnesluckorna! Nästa vecka fortsatte lika, vi träffades vid gymmet och stod utanför och pratade efter träningen tills jag for till skolan. Det var kallt. Runt 22 november blev vi tillsammans på riktigt och efter det har det bara blivit bättre. Flera av mina vänner hittade också sina pojkvänner som de är tillsammans med ännu. Och nu lever vi lyckliga i alla våra dagar, allihopa.

Jag frågade idag vilka 3 saker D tycker är bäst med mig. Han svarade: Jag tycker du är snäll, omtänksam och vacker. När jag frågade om mina 3 svagaste punkter skrattade han och sa: du har kort stubin, är världens sämsta förlorare och tycker om att bestämma över mig. Men sedan sa han att det att jag bestämmer över honom har han inget emot, han har ju valt det själv ;)

Det bästa med D enligt mig är: Jag kan lita på honom till 100%, han tycker om mej fast jag ibland ser död ut och jag kan vara mej själv med honom och han hjälper mig alltid med olika saker... 3 dåliga saker då, han håller inte allt han säger (han skulle sluta snusa/röka då jag blev gravid, då A föddes och då jag fyllde 20, klarade han det? NEJ, men han försökte), han kan tvätta rosa och mörkblått i samma tvätt, vilket kan resultera i lila kläder och han drar sina dåliga skämt 100 gånger på en dag bara för han vet att jag inte gillar dem.

Dethär är en av de första bilderna på oss. Så den bjuder jag på trots vi inte är till vår fördel.

jag tycker jäääääääättemycket om honom och vet att han tycker om mig lika mycket. Han tycker om mig fast han vet allt dumt, knasigt, fult och snällt jag gjort. Jag får göra (nästan) vad jag vill utan att han ifrågasätter om jag t.ex. faktiskt tycker det är värt att lägga så mycket pengar i en tröja? Och ibland kommer han hem med överraskningar till mej och ringer mig varje kaffepaus och matpaus för att höra hur jag har det.

Du är vackrast och bättre än alla andra.