20,08,2010

Mommo hade gissat på rätt datum, plus att hon hade sagt att om hon vinner behöver hon inte 20 euro. :) Vi slapp hem igår, som tur var! Jag höll på att bli galen på BB. Hormonerna var i full rörelse vilket slutade med att jag grät, grät och grät, jag hade hemlängtan, var hungrig, trött och allting var upp och ner. Nu är allting perfekt. Lilltjejen sover i vagnen nära mig och pappan är ut och hugger ved. Igår hade vi besök av Mommo&moffa, moster, fammo&faffa och Jasse. Presenter har hon oxo fått. bla. en söt Nasse av Jasse! Jasse flyttar till Hesa idag, jag kommer att sakna henne såå mycket! Men vi hinner ju träffas då hon kommer hem. Och pammen har flyttat till Vasa! Känns som en evighet sen jag träffat henne fastän vi sågs i torsdags på dagen. Nåja, hon är välkommen att hälsa på när som helst och det är ju inte speciellt långt till Vasa heller!

Nåja, allting började i torsdags, Jag hade som sagt spenderat hela eftermiddagen med Pammen och Danika vid Pavis och när jag kom hem tog jag en tupplur och utförde de dagliga sysslorna. På kvällen tog jag en promenad med mamma och kände att min mage var lite sjuk och som om jag skulle "läcka fostervatten". Jag ringde till BB, dea kom hem från jobb och vi for dit för en kontroll, klockan var 9. Kurvan visade lite sammandragningar men allting annat var ok så vi blev hemskickade. På natten klockan 1 hade jag sjuka sammandragningar som jag tyckte kom ofta. Jag ringde pånytt till BB och de sa jag skulle ta en varm dusch, panadol och lägga en varm vetedyna på magen. Jag gjorde allt men kunde inte somna och sammandragningarna slutade inte heller, så vi for dit igen klockan 3 tiden. Kändes dumt att fara dit då jag blivit hemskickad några timmar före men jag kände på mig att det var ngt på gång. Så jag hamnade i kurvan igen plus att de konstaterade att jag var öppen 3 cm, de hade inte kollat det tidigare på kvällen.. Wohoo tänkte jag och var dum nog att tänka att dethär går snabbt och smärtfritt eftersom jag redan är öppen 3cm och denhär smärtan klarar jag nog, det borde bara bli dubbeltdubbelt värre. en jävligt dum tanke efteråt... Jag trodde att man kunde räkna ut att om man är så sjuk vid 3cm kommer man att vara så sjuk vid 10 :b Jag fick en spruta så jag skulle somna (jag var ganska trött eftersom jag inte sovit på hela natten..) och dea sprang fram och tillbaka och värmde vetedynor men nej, jag somnade inte. När klockan var 9 var jag öppen 4 cm! Då började jag fundera hur länge dethär egentligen kommer att ta och konstaterade att mina uträkningar inte stämde. Jag badade, försökte äta (men jag bara spydde upp allt) och hade vetedynor och när klockan 3 var jag öppen 5 cm och jag fick fara till förlossningssalen. Där försökte jag med lustgas. Den funkade inte för mig iaf. den funkade på så sätt att mina ögon for in mot näsan och det kändes som jag druckit en vinflaska, hade lite roligt där en stund faktiskt. Men! Jag började må lite dåligt av den och jag började alltid dra in den då det var för sent så de hjälpte inte då det tog som sjukast. Så jag fick sist och slutligen epidural och det var skönt! Kändes varmt i kroppen och kände knappt av sammandragningarna alls! klockan var lite före 4 då jag fick den. Vattnet hade inte gått så BM tog hål på hinnan med en lååång sticka, men det kändes inte av. runt 6 då det mesta av epiduralen var bort var jag öppen 9 cm. Hade tänkt vila en stund innan krystningskskedet med hjälp av epiduralen men det blev inte av. Jag fick medicin som skulle ge starkare krystvärkar men då dom hade haft igång den ett tag på 12ml/h steg hennes hjärtljud till skyarna och de hamnade att ta bort den. Kvart före 7 var jag öppen 10 cm och jag tänkte YES äntligen får jag snart bort henne, det är bara en stund kvar så nu kan vi hålla tummarna... men nej, hon hade inte fallit tillräckligt lågt ner för att jag skulle få börja krysta och värkarna var tydligen för svaga. så då fick jag stå upp och röra på mig så att man med hjälp av tyngdkraften skulle få henne att sjunka neråt. MEN NÄ, det var inte mödan värt, hon föll inte ner! Vi försökte på alla sätt få henne att sjunka men hon tyckte säkert att hon satt bra där hon var. De började pånytt med medicinen som skulle ge starkare krystvärkar men de lag på så lite i gången för att se så att hon inte reagerade på den igen. Det var nog mitt livs längsta 2 timmar. Jag trodde jag skulle dö flera gånger, för fastän jag inte hade tillräckligt starka värkar betyder inte att det inte gjorde ont :b för det gjorde det, vissa värkar var nästan så de fick godkänt att räknas men de andra var på gränsen :b När klockan var halv 9 hade jag varit fullt öppen i 2 h men hon hade fortfarande inte fallit tillräckligt lågt ner för att jag skulle få börja krysta. Så de ringde till läkaren som dejourerade och barnläkaren. Det tog en stund och BM berättade att pga. att jag varit öppen så länge måste de börja få ut henne på annat sätt så läkaren kollar om de tar kejsarsnitt eller tar ut henne med sugproppen. Jag var inte alls helt lugn vid dethär laget kan jag säga. Men jag sa aldrig ngt dumt, förutom att jag vill att de tar henne med snitt på en gång så jag slipper vara så sjuk och att jag inte orkar göra ngt mer. Jag var ganska trött efter att ha hållit på i 19 h. Men nu i efterskott vet jag att jag inte skulle ha sagt att jag ville ha kejsasnitt om jag varit helt klar i huvudet, för det skulle jag inte. Har hört att det är mkt värre efteråt ... Läkaren kom in stövlandes (han hade faktist stövlar på sej) och undersökte och sa att de provar med sugklocka. en till barnmorska kom oxo in och de började springa runt i rummet och söka efter alla saker och dra och flytta om sängen. Jag var fortfarande inte lugn :b. Så slutligen: läkaren drog i sugklockan, barnläkaren tittade på, ena barnmorskan låg på min mage och tryckte den neråt och den andre gjorde ngt som jag inte minns vad var och dea peppade upp mig och var som moraliskt stöd. Jag själv försökte få ut henne enligt bästa förmåga men jag var en aning stressad då de drog och slet, tryckte och klippte. Medicinen som gav starkare värkar lag de på igen och ökade och ökade dosen. Tillslut hör jag läkaren säga "lägg på 100." 110ml/h alltså. och då hade jag minsann värkar och tillslut kom hon. huvudet är fortfarande rött men inte så svullet, de sa att det var fem före att skinnet skulle spricka, men TUR att det inte hann. De höll på i 20min med sugklockan. Nu när man ser på henne kan man inte förstå att ngn kan vara så fin då man vet varifrån hon kommer och hur. kämpigt var det, men såklart helt klart värt det :) och fast jag var stressad på barnmorskorna och läkarna på slutet så är jag oerhört tacksam att alla var där och hjälpte mig. v

Hon har sovit och ätit bra här hemma. Inatt vaknade hon halv 2 och halv 7 och skulle ha mat. :) hon är en väldigt otålig tös som skall ha allt medsamma hon önskar. (släktas troligen på mig). Men däremellan är hon lugn och snäll, de korta stunderna hon är vaken!

här sitter hon i bilstolen och väntar på att slippa hem! :D

Född: 20.08.2010
Tid: 21.07
Längd: 52cm
Vikt:3350g