Att vakna tidigt och stiga upp, äta dunderfrukost med Amelina, komma iväg till gymmet för att sen hinna sola en stund innan jobbet är väl en superstart på dagen. Sen återstår inga måsten den dagen, bara det man frivilligt bestämmer att man vill göra. 3 dagar till sommarlov, 3 veckor till i jobb och sen semester. Underbart!
KUKKUU
Tänker inte skriva att jag skall försöka börja blogga igen för sådana löften är ofta svåra att hålla. speciellt när jag sällan är på datorn annat än från telefonen. Det kan jag förklara bort med den orsaken att tangentbordet saknar zvbh och mellanslag. ja, skrev dem just men måste trycka så hårt på tangenterna så vet inte om det är värt besväret!? Nå, vem vet om jag får inspiration till att skriva. Men frågan återstår OM VAD? Jag gör näst intill samma sak varje dag oftast i samma ordning. Skulle ju gärna berätta saker till er bara jag visste om vad, som sagt. Kan ju inte berätta om min dag varje dag.
"hej bloggen och de som kanske kikar in. Idag vaknade jag 07,30 före jobbet som börjar 13,00 har jag gymmat och ätit tonfisk-omelett. Efter jobbet hann jag kanske på en kaffe med en kompis och ut med hundarna. sen kolla ja prison break och somnade. bra dag!"
En annan orsak är kanske att jag blivit aningen privat av mig och vill inte dela med mig av allt. Men hey, skall göra mitt bästa!
Men för att vara på den säkra sidan kan ni hitta mig på instagram : miafagerholm
SO LONG
"hej bloggen och de som kanske kikar in. Idag vaknade jag 07,30 före jobbet som börjar 13,00 har jag gymmat och ätit tonfisk-omelett. Efter jobbet hann jag kanske på en kaffe med en kompis och ut med hundarna. sen kolla ja prison break och somnade. bra dag!"
En annan orsak är kanske att jag blivit aningen privat av mig och vill inte dela med mig av allt. Men hey, skall göra mitt bästa!
Men för att vara på den säkra sidan kan ni hitta mig på instagram : miafagerholm
SO LONG
TILL BREVBÄRAREN
Eller, som det kanske heter, brevbärarinnan!? Njaa, det blev understräckat med rött här så kanske inte. Hursomhelst så tänkte jag förklara i-landsproblemet med postlådan och varför den töms när den gapar. Alltså är så full att den inte går att stänga.. Och nu måste ni ju förstå att ta detta med en nypa salt, det är ju trots allt jag som skriver och fullt såhär illa är det inte. Hursomhelst:
Brevlådan i fråga står kanske 300 (?) meter hemifrån. Ofta när jag kommer och far med bilen låtsas jag tro att jag har himla bråttom. Brevlådan är placerad på högersida (när jag far hemifrån), och ratten, som i de flesta bilar, är på vänstersida. Detta innebär att jag i min väldiga stress borde stanna och endera hoppa över passagerarsätet, slänga mig ut genom fönstret (med risk för att i misstag trampa på gasen och gasa iväg samtidigt) eller stiga ur. troligen skulle jag sen glömma posten i bilen... När jag då är på hemvägen är postlådan då följaktligen till vänster och ratten till vänster, problem att jag kör på högersida av vägen. Så fortfarande fel.
Detta var ju då ett innerligt försök att bortförklara mig. Största orsaken är att jag oftast glömmer att postlådan ens finns. Ni vet, det är ju kanske inte det man funderar mest på när man är sen, har ett barn som skall ställas i ordning, hundar som skall matas, rastas och en tid att passa. Det gäller att prioritera ser ni. Posten tas när jag har åtminstone en hand ledig, oftast när jag har min mamma med ut med hundarna. Då har jag en näve för post fri. Och en påminnande mor.
Postlådan skulle ju inte svämma över om inte lokala tidningen kom fastän den inte blivit beställd ens!? Men i och för sig, då skulle ju lådan inte tömmas eftersom den inte var full. HAA HAA
Då har jag än en gång gjort min medborgerliga-blogspot-plikt. sådeee tså, dedicated to PAMMEN
GULDFISK
Jag känner att jag måste be om ursäkt till den som äger en ljusblå citroen och körde på fäbodavägen idag. Dig som jag körde 5 meter bakom, höll ett öga på och trodde du var min vän. Det var du tydligen inte, men förlåt om du blev rädd och trodde jag skulle förfölja dig. Det skulle jag ända tills jag insåg att du var någon annan och att du inte skulle till pörkenäs dit jag skulle. Så vad lär vi oss än en gång?
- Ha alltid med en karta, helst en man ritat själv så man vet vad som är upp och ner och vad som är vad, så man kan skita i alla småvägar och liksom ha ett eget språk man förstår och inte behöva riva upp hela finlands karta för att hitta till Pörkenäs.
- Dra inte en rövare och tro att den som kör framför dig på denna minimala väg skall till samma ställe som dig, du kan ta fel och hamna i typ Socklot.
- Kör inte dit du aldrig kört och tro för allt i världen inte att du kan vägen ifall ditt lokalsinne är lika bra som en guldfisks.
STILL ALIVE
Jag vet inte var jag skall börja, eller hur, eller med vad. Eller vad jag ens skall skriva. Det har hänt så mycket sedan jag skrev senast och som ni vet tar jag ju inte upp allt här på bloggen heller. Men jag skall försöka få det att låta, bra...intressant... eller bara lägga meningar efter varandra.
Ja, ursäkta för den dåliga uppdateringen och förlåt för att jag inte kunde sluta röka och förlåt för att jag inte ens orkar vara social i verkliga livet men ni får acceptera det eller låta bli.
Hur som helst så är jag ledig nu, rättare sagt sjukskriven till mitten/slutet av augusti (jo, ni som inte hänger med får snart veta), Amelina fyller snart två år och jag har lika flyt med min bil som vanligt. Men det kanske ni alla inte hänger med på heller. Har haft punktering 2 gånger, kört iväg med arbetsintyg och CV på taket, klämt mina fingrar i vindrutan, kört i en garagestolpe, fastnat med sidospegeln i ett träd och slirat fast vid villan på föräldrarnas gräsmatta. OCH SÅ VIDARE.
Hej Sandra, jag hoppas verkligen du ser detta för nu har jag ju skrivit, såå vad blir det. några veckor till nästa gång?
Hade fått en, i mitt tillstånd, ganska rolig fråga här på bloggen som löd såhär:
Hej! Har en fråga, vet ju att du brukar vara ut med rullskridskorna
ofta... Hur är det med skydden, vilka brukar du använda? Funderar på att
börja åka, och tar gärna emot lite tips... :) (Som anonym så behöver
jag inte låta så dum :D )
Okej, jag låtsas att du knappast vet att min handled är bruten och sprucken och att mitt knä ser ut som att det blivit sågad med en motorsåg. (Okej, det var lite dramatiskt men tänk synen så vet du). Jag använde, fram till nu, inga skydd alls. Men som jag nu är ett levande bevis på så bör man använda knäskydd och framför allt handledsskydd. När du faller tar du ju reflexmässigt emot dig med händerna och då tar handlederna oftast stryk. Jag föll med mina rullskridskor troligen pga. att det fanns hål i vägen och jag kom med sådan fart att när hjulet tog i hålet bromsade det på en gång. Så high five me gips ennu 4 veckor. Nu har jag köpt både nya rullskridskor och skydd. I skydd-påsen fanns det också armbågsskydd men de var så jäkla obekväma så jag kommer knappast never ever att använda dem. Och ett tips, om du känner att du tappar kontrollen och faller: STYR I DIKET, bättre att falla i dike än att falla på asfalt, man får så himla fula ärr av den plus att gräset såklart är mjukare.
Annars när jag rullar har jag de vanliga tillbehören, pulsklocka plus en kamelbak. Ett fall mindre när du inte måste söka efter vattenflaskan i nån väska eller bära den med dig hela tiden. Med hjälp av den är det alltid på ryggen och lätt att dricka. Plus att det finns en liten ficka så du kan ha med dig annat också, typ börs. Hoppas att du kom nån vart med svaret, men visst är det såklart viktigast att skorna passar din fot och att hjulen är i bra skick.
small talk
Jag har alltid svårt att behärska mig i pressade situationer. Jag tycker att jag måste säga nånting och kommer på väldigt dåliga kommentarer. Small talk är alltså inte min starka sida. I butiken:
Jag: Hej.
Svar: Hej
Jag: ... Jassååå, du e också å handlar!? ( NO SHIT liksom )
Svar: Jaa'a, lite måst man ju
Jag: Jaa'a, jag å ... ( NO SHIT, igen)
....
Jag: Hejdå
Svar: Hejdå
Traskar vidare och blundar i hopp om att ingen hört och har brödet under armen i kassan och halvt glömmer att betala det.
Jag: Hej.
Svar: Hej
Jag: ... Jassååå, du e också å handlar!? ( NO SHIT liksom )
Svar: Jaa'a, lite måst man ju
Jag: Jaa'a, jag å ... ( NO SHIT, igen)
....
Jag: Hejdå
Svar: Hejdå
Traskar vidare och blundar i hopp om att ingen hört och har brödet under armen i kassan och halvt glömmer att betala det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






