FÖRUTOM ATT

jag brännt mig på oboy, sambon har handlat hem äckligt pålägg, glömt osten och smöret så smakar kvällssmörgåsen bestående av lite smör och gurka ändå ganska bra.

Och bortsett från att jag har två stora finnar på hakan, 2 totaltgalna hundar bakom mig som slirar på golvet och själv haft bort mitt bankkort sen i måndags känner jag mig ganska lugn.

DAG IS

Efter att än en gång vikarierat på ett dagis har jag börjar fundera på hur Amelina kommer att klara sig den dagen hon skall börja på dagis/ gå till en dagmamma. Det kommer att bli aktuellt i slutet av Augusti eftersom min mamma då börjar jobba igen. Vi kommer att om möjligt bara ha halv-dagvård (eller vad det heter), alltså försöka få våra jobbskiften olika så det inte blir en riktigt intensiv start för henne. Men jag tror att hon kommer att trivas med att leka med barn i hennes ålder för hon är inte den blyga typen och gillar att vara där det sker!

Hursomhelst så har jag gjort en viktig upptäckt. Lunchen i jobbet var över på högst 15 minuter, då hade barnen kunnat äta några tallrikar köttsoppa, bröd och druckit mjölk. När jag kom hem var det en aning annorlunda, Amelina  åt middag ca 45 minuter. Då räknas inget bröd, och hela portionen var inte uppäten (den var väl kanske lite stor kan vi skylla på). Ojoj, dagisbarnen har väl somnat under de 45min och andra behöver goda nerver för hon vill äta själv och vill helst inte bli matad. Om man lovar att dansa iväg till köket eller hoppa små grodorna eller låtsas rida på hunden kan hon gapa, bara för att det är kul att se det som kommer efteråt. Men iofs. äter hon oftast bättre om någon annan matar. Här hemma äter hon i sin takt, klockade en fattig riddare på 30minuter. För mig gör det inget för jag hinner ju städa bort i lugn och ro sålänge hon äter men jag gissar att på andra ställen kanske det inte är lika? Det skall väl ändå bli spännande att se!

 om det fanns pannkaka på bordet när jag kommer hem från jobbet idag skulle jag bli mer än glad. Absolut inte en vink till min mor.

ETT STEG BAK

Amelina har aldrig brytt sig om nån napp, hon har konstaterat "beebi" och låtsats att hon har en. Men igårkväll storgrät hon efter tuttuuu beibii och visade att hon skulle ha en. Eftersom hon aldrig haft så hade vi ingen så det var inte mycket att göra åt det. Men efter en stund somnade hon men sin flaska i munnen istället, och den fick man absolut inte ta bort. Så idag åkte jag iväg och köpte en napp åt henne. Hon lyste upp som en sol när hon skulle gå och lägga sig och skulle genast ha den och ropade mammaaa och visade vad hon hade. Vet inte om hon somnade bättre eller sämre men hon grät iaf. inte lika mycket och tutten har hon nu tappat. Kanske den går att använda när hon skall gå och lägga sig, endast. Men hoppeligen är hon kanske bara lite uppspelt över alla bebisar runt omkring henne. Den ena som har napp (min systers son) och hennes egna lilla bebis, Zeke...

TORKA

Nu kommer jag att skiva ett inlägg utan bilder och endast med mina egna åsikter så läs till slut eller sluta med en gång. Jag diskuterade med min kära vän Pamela idag om att all sorts ork, inspiration och vilja att blogga o-finns. Så kanske man borde göra en blogg med lösenord eller bara låta inbjudna läsare få läsa så man inte har den hemska pressen över att skriva eller behöva tänka på att inte skriva vad som helst.

För det första har jag mycket annat att tänka på och göra. Som att umgås med familjen, inklusive djuren som tar ganska mycket tid, umgås med vänner, hålla huset i ordning och ibland inte göra nånting alls. Bloggen lämnar lite bakom, samma att läsa andras bloggar. Förlåt kära vänner men jag hinner inte alls med lika bra som tidigare. Och för det andra, vad skall jag skriva om? Det finns hur många som helst super-bra mammabloggar så att satsa på att skriva om Amelina vore nog att ta mig vatten över huvudet. Huset är klart och vad skall jag då uppdatera er om och visa bilder på? 2 hundar har vi ju som ni säkert inte missat men vem skulle i längden orka se på bilder på dem tagna från olika vinklar? Det skulle jag ju inte ens själv. Sen har jag ingen sån förmåga som vissa andra har som kan skriva om sin dag och få det att vara intressant. Så intressant liv har jag inte. Inte heller kan jag skriva om att min mor tycker att min handstil är som en första klassists eller att jag än en gång krympt en tröja.

Så nu skall jag för det första försöka ändra lite stil här och sedan se om inspirationen kommer tillbaka, om inte får ni nöja er med att läsa om lite vad som helst och det kan ibland vara tråkigt eller ibland nånting fruktansvärt bra. Tack för mig och trevlig påsk!

SVAR TILL MIN SYSTER

Hej Sofi. Tanken med att tro att jag snabbare kollar bloggar än min telefon var smart  men dock osann, men har av konstig anledning inte märkt att nån ringt. Ifall det var upptaget pratade jag troligen med vår kära mor som tvättat min GANT tröja i vanlig tvätt och till råga på allt troligen torktumlat den. Så Amelina fick en till tröja än en gång och mamma lovade ersätta skadan med en ny. Hursomhelst så låter det som en bra idé, jag är fit for fight då!

DEN ÄR MINDRE ÄN DEN SER UT

Helgen for förbi i racerfart vilket var tur för jag jobbade. I lördags fick vi spontant besök av L, R & A och senare på kvällen kom M&M över på paj och vin. Kvällen var mycket trevlig och jag hade väldigt kul, sådär som att skratta riktigt från hjärtat ni vet !Nu blir det dock godnatt för på morgondagens schema står det Jobb och Gym. Eller först duschen för mitt hår känns som ett smörpaket!