OTUR

Jag vet inte vad jag har gjort för fel eller om jag på nåt sätt blir straffad för nånting. Men man kan lungt säga att jag har haft den värsta oturen ever.

När jag skulle hem från jobb startade inte bilen, inte på nåt sätt. Det är sånahär gånger man äger en telefon för och det är sånahär gånger de slagit av. Typist tänkte jag och traskade in till jobbet och ringde åt min far som som tur var var i stan så han kom dit och drog min bil så den startade. När han åkt iväg märkte jag att ingenting funkade i bilen. Det var som att åka framåt i en bil som var av. Fartmätaren, bensinmätaren, varvmätaren var i botten och ingen som helst fläkt funkade så det var iskallt. När jag kom vid furuholmen måste jag stanna och väja för bilarna som kom på den stora vägen och då hände det. Bilen stannade, igen! MITT I PRICK. Jag var som sagt utan telefon och tänkte JAHAVADGÖRJAGNU? Bakifrån kom en Larsmotaxi så den stannade jag och frågade damen om hon har en telefon att låna, tack damen! Satt och svor först men som vanligt när det händer något eländigt slutade det med att jag satt och skrattade för mig själv. En bil bakom mig tutade. Surkärringen såg väl inte att jag hade på varningsblinkers och satt avslappnat och lutade mig bakåt. Hon trodde antagligen att jag var både blind och knäpp eftersom jag inte åkte iväg när det inte kom bilar på kilometers avstånd. Hursomhelst så ringde jag pappa och han drog hem mig, aka. istappen.

Eländet var inte slut, när jag senare åkte till stan med den andra bilen gick mitt bakkort av när jag öppnade en dörr. Är det vanlig otur eller händer det bara mig?

Nu skall jag bada bastu och försöka att inte falla på kaminen.