Denhär dagen var en otursdag med massa motgångar ända tills jag fick kaffa lite med Made i stan. Då blev det bättre. När jag kom hem var Amelina väldigt upprörd, men sen när hon fick komma i famnen blev det bättre och hon kunde till och med skratta lite. Stackarn trodde jag hade lämnat henne fast jag bara var borta lite mindre än 2 timmar. När jag gav henne kvällsmjölken skulle jag ha kunnat sitta kvar i sängen hela natten och bara hålla om henne, jag tyckte på något sätt så synd om henne för att hon hade varit ledsen och sen tänkte jag på sommaren då jag skall börja jobba. Jag fick liksom en klump i halsen.
Men nej, jag känner nog av mitt humör fortfarande. Men allt har gått emot mig, jag har tappat allt i golvet, vår rådgivningstant verkar tro att Dea är våldtäktsman och att jag är våldsam. Jag slår vad hon har nånting emot oss för hon skall alltid hitta nånting som e fel och fråga en massa konstiga frågor, och det kommer alltid ett MEN i slutet av hennes meningar. "ja, det är ju nog bra att hon tar sig fram MEN.." Jag kunde knappt hålla mig.
Men nej, jag känner nog av mitt humör fortfarande. Men allt har gått emot mig, jag har tappat allt i golvet, vår rådgivningstant verkar tro att Dea är våldtäktsman och att jag är våldsam. Jag slår vad hon har nånting emot oss för hon skall alltid hitta nånting som e fel och fråga en massa konstiga frågor, och det kommer alltid ett MEN i slutet av hennes meningar. "ja, det är ju nog bra att hon tar sig fram MEN.." Jag kunde knappt hålla mig.
Men från en sak till en annan. Igårkväll hände nånting som var ganska kul nu i efterhand men som faktiskt inte var kul då. Jag fick en allergisk reaktion/psoriasis utslag (igen). Jag har ju berättat åt mina vänner om mina fingrar som ett tag var det enda jag tänkte på. hehe. Nå, jag är ju inte allergisk mot nånting eller har några andra konstaterade sjukdomar så jag går ju liksom och väntar på dagen D när det skall komma något. Igår var en sån dag. Just när jag skulle lägga mig ner började mina armar klia nånting vansinnigt, jag kliade och kliade och röda utslag kom fram. Först berättade jag åt sambon, sen fick jag gå tillbaka hela dagen vad jag har ätit, rört osv. och tänka VAD som kunnat göra utslagen (jag har hört att det är så man skall göra). Sen slog det mig att det säkert är psoriasis, eftersom jag har trott att jag har det på händerna också och jag har hört att man kan få det på armbågarna. Konstigt nog är de borta idag, men kanske de kommer ikväll igen. Jag förstår inte varför jag alltid tror att jag har nånting och sen försvinner det.
2 kommentarer:
Låter som att din rådgivningstant har initialerna S.K?
Hon gjorde mig så jävla osäker med sitt "hmm.." och "...ja-a" och "men" hela tiden att jag var sjukt osäker när jag väntade och fick min första unge. :(
Sen flyttade vi till stan och när det var dags med bebbe nr 2 hade jag en superbra rådgivningstant istället som aldrig gjorde att jag behövde känna mig osäker/dålig.
Hej! Jag har gått några gånger till henne och förstått att hon är lite osäker själv. Jag går till S.B. nu och hon är verkligen råddig och jag tycker hon verkar ha lite skillnad på personer! I framtiden (om/när) vi får flera barn skall jag önska att jag får gå till någon annan rådgivningstant.
Skicka en kommentar