Jag har förutom hemma (
hos min mamma och pappa) bott i lägenhet, parhus och i egnahemshus. Jag kan ärligt säga att inte på något av de ställen har jag kännt mig helt hemma, fast jag ändå trivits. Visst har det varit mitt hem, men ändå som om nånting skulle ha fattats, och jag har ju alltid haft klart för mig att jag skall ha ett
eget,
nybyggt,
eget planerat hus. Säkert skulle jag kunna få en lägenhet eller ett köpt hus att kännas som hemma men det skulle vara så svårt, iaf. för mig. Jag vill ha planerat allt själv så kan man ju inte skylla, eller vara stressad på någon annans planeringar. Så nu när vi håller på planerar
vårt eget hem så är jag riktigt upp i varv, man vill ju få det så lyckat som möjligt. Men jag är en aning snabb, jag funderar på saker som ennu inte har någon betydelse,
typ vilken färg skall väggarna i sovrummet vara, var skall den enda tavlan vara upphängd, måste jag ha gardiner och vad skall jag ha just i denhär garderoben.? Jag menar, det är väl inte viktigast i detta skede?! Men jag tror nog att det alltid finns saker som man tänker att man skulle ha gjort annorlunda!? Men nu är iaf. planritningen klar, så det är ju en början. Och jag är nöjd, bara jag nu får jobb.
|
Men slutligen är det ju viktigast att jag får bo med dessa två. |
The sounds - home is where your heart is
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar