Funderingar

Har just varit ut å spring me timmen (ja ja sprang faktist oxo), de va uppfriskande att fara ändå ganska tidigt från morgonen, (efter att ha tagit mod till mej och plöjt igenom en rad förlossningsberättelser och läst allt möjligt var det bra att rensa huvudet med lite frisk luft ...) igår i skolan gick vi även igenom förlossningens olika skeden, jag satt spänd som ett ljus och lyssnade. Hon var så bra hon som berättade, en äldre erfaren dam som hade jobbat som barnmorska i 20år! Så hon berättade olika historier, vissa spännande, vissa obehagliga och vissa som faktist gjorde mej lugn och fick mej att tro att "dethär är ju ingenting". Men jag har tänkt att jag skall försöka att inte tänka/förbereda mej på något sätt så kanske det går lättare om jag inte funderat och tänkt ut allt på förhand? Eller inte lättare, men om jag inte tänker på förhand vet jag ju inte hur jag har TÄNKT att det skall vara, utan tar en sak i taget som det kommer. det är lätt att säga nu.Men iaf, jag kommer dit och tar slaget då det kommer. Jag är ju trots allt inte den första i världens som går igenom det. Och ut ska ju beibin :)