GULDFISK

Jag känner att jag måste be om ursäkt till den som äger en ljusblå citroen och körde på fäbodavägen idag. Dig som jag körde 5 meter bakom, höll ett öga på och trodde du var min vän. Det var du tydligen inte, men förlåt om du blev rädd och trodde jag skulle förfölja dig. Det skulle jag ända tills jag insåg att du var någon annan och att du inte skulle till pörkenäs dit jag skulle. Så vad lär vi oss än en gång?

1.  Ha alltid med en karta, helst en man ritat själv så man vet vad som är upp och ner och vad som är vad, så man kan skita i alla småvägar och liksom ha ett eget språk man förstår och inte behöva riva upp hela finlands karta för att hitta till Pörkenäs. 
2. Dra inte en rövare och tro att den som kör framför dig på denna minimala väg skall till samma ställe som dig, du kan ta fel och hamna i typ Socklot. 
3. Kör inte dit du aldrig kört och tro för allt i världen inte att du kan vägen ifall ditt lokalsinne är lika bra som en guldfisks.

 

STILL ALIVE

Jag vet inte var jag skall börja, eller hur, eller med vad. Eller vad jag ens skall skriva. Det har hänt så mycket sedan jag skrev senast och som ni vet tar jag ju inte upp allt här på bloggen heller. Men jag skall försöka få det att låta, bra...intressant... eller bara lägga meningar efter varandra.

Ja, ursäkta för den dåliga uppdateringen och förlåt för att jag inte kunde sluta röka och förlåt för att jag inte ens orkar vara social i verkliga livet men ni får acceptera det eller låta bli.

Hur som helst så är jag ledig nu, rättare sagt sjukskriven till mitten/slutet av augusti (jo, ni som inte hänger med får snart veta), Amelina fyller snart två år och jag har lika flyt med min bil som vanligt. Men det kanske ni alla inte hänger med på heller. Har haft punktering 2 gånger, kört iväg med arbetsintyg och CV på taket, klämt mina fingrar i vindrutan, kört i en garagestolpe, fastnat med sidospegeln i ett träd och slirat fast vid villan på föräldrarnas gräsmatta. OCH SÅ VIDARE.

Hej Sandra, jag hoppas verkligen du ser detta för nu har jag ju skrivit, såå vad blir det. några veckor till nästa gång?

Hade fått en, i mitt tillstånd, ganska rolig fråga här på bloggen som löd såhär:

Hej! Har en fråga, vet ju att du brukar vara ut med rullskridskorna ofta... Hur är det med skydden, vilka brukar du använda? Funderar på att börja åka, och tar gärna emot lite tips... :) (Som anonym så behöver jag inte låta så dum :D )

Okej, jag låtsas att du knappast vet att min handled är bruten och sprucken och att mitt knä ser ut som att det blivit sågad med en motorsåg. (Okej, det var lite dramatiskt men tänk synen så vet du). Jag använde, fram till nu, inga skydd alls. Men som jag nu är ett levande bevis på så bör man använda knäskydd och framför allt handledsskydd. När du faller tar du ju reflexmässigt emot dig med händerna och då tar handlederna oftast stryk. Jag föll med mina rullskridskor troligen pga. att det fanns hål i vägen och jag kom med sådan fart att när hjulet tog i hålet bromsade det på en gång.  Så high five me gips ennu 4 veckor. Nu har jag köpt både nya rullskridskor och skydd. I skydd-påsen fanns det också armbågsskydd men de var så jäkla obekväma så jag kommer knappast never ever att använda dem. Och ett tips, om du känner att du tappar kontrollen och faller: STYR I DIKET, bättre att falla i dike än att falla på asfalt, man får så himla fula ärr av den plus att gräset såklart är mjukare.

Annars när jag rullar har jag de vanliga tillbehören, pulsklocka plus en kamelbak. Ett fall mindre när du inte måste söka efter vattenflaskan i nån väska eller bära den med dig hela tiden. Med hjälp av den är det alltid på ryggen och lätt att dricka. Plus att det finns en liten ficka så du kan ha med dig annat också, typ börs. Hoppas att du kom nån vart med svaret, men visst är det såklart viktigast att skorna passar din fot och att hjulen är i bra skick.

Vilken jäkla bra start på bloggandet, eller vad tycker ni? he-he